Betina I veckan hade jag och Mollys Matte vår andra träff. Mollys matte hade kontaktat mig för att få hjälp med hantering av sele, när det var dags för promenader. Molly tyckte att hela situationen med att få sela på var jobbigt och man fick liksom inte riktig ”pilla” för mycket omkring hennes kropp, för då blev hon stressad och hon la sig liksom ”snedd på sidan” och visade total undergivenhet. Hela situationen var obekväm för båda Matte och Molly.
I Mollys fall med sele-problematiken hade jag i min träningsplan inte 100 % fokus på detta, utan tänket i träningen blir exempelvis att man jobbar med självförtroende, ”att må bra” och stress-hantering och inte minst att ha ”kontrollen” i sitt eget liv. Det är – med andra ord – en medveten val för mig att inte enbart arbeta med problematiken, utan tänka på hundens helhet, båda fysisk och psykisk.
Det som blev eller är så fantastisk med Molly att när man arbetar med helheten gentemot en slutpunkt, som här var selen och hantering, får man framgångar i så mycket annat i vardagen, som
t ex dessa punkter jag antecknade på vår 2: träff:
Haft sele på 1,5 vecka. Känslan ”obekväm” är mindre och man får lov att ”pilla mer”
Hälsa gärna, ”ta för sig”
vill gärna ha smek
Äter sin mat mer lugnt
Sover bättre, Traskar mindre runt på nätterna
Ligga på rygg nu (förut var magen förbjuden att båda se och röra)
Pratar mer, Kommunicera mer.
Stads tränat: jätte kul.
Springa på bussen: Jätte kul
Café besök: sover under bordet
Stor eloge till Mollys hundägare för deras engagemang och tack för ert förtroende.